Livet mellan husen formar stadsrummen

En stad ska inte bara se vacker ut. En stad ska inte bara få livet att fungera, utan även blomstra. Den ska inspirera, ge trygghet och skapa förutsättningar för nya möten. Så hur jobbar stadsutvecklare för att skapa morgondagens hållbara stad? Enligt Kristian Villadsen, som är delägare i Gehl, en global stadsutvecklare med kontor i Köpenhamn, New York och San Francisco, är det viktigt att placera invånarna i första rummet. Tillsammans med sina kollegor har han under de senaste två decen­nierna arbetat med över 300 städer i 50 länder. En sak kan han med säkerhet konstatera; när stadens form förändras så förändras invånarnas liv med den.

– Vi skapar städer för människor och i det arbetet ingår att ge plats för livet i stort. Men även att tänka långsiktigt och bereda plats för biologisk mångfald, hållbarhet och framtida behov, säger han.

Gehl, som tillsammans med Atrium Ljungberg och Stockholm stad arbetat fram en övergripande stadsut­vecklingsstrategi, en så kallad masterplan, för Slakthusområdet, grundar sitt arbete i den danska arkitekten Jan Gehls människofokuserade forskningsteser om att stadens fysiska utformning ska ske utifrån människors behov och skala.

– Det låter kanske som en självklarhet, men vi upplever ofta att verkligheten i de städer vi besöker är en helt annan. I Slakthusområdet har man börjat i rätt ände, och tagit sig tiden att sitta ned tillsammans och tänka rätt från början, säger Kristian Villadsen.

Genom pilotprojekt kan Gehl testa lösningar tillfälligt, tweaka dem och sedan göra dem permanenta i större skala. Implementeringarna bygger på insamlade data, men också på egna iakttagelser av en plats.

– Vi börjar alltid med att besöka platsen för att ta in stadslivet. Idag är fokuset på hållbarhet oerhört stort, men väldigt lite fokus läggs på livet självt, och att uppmana till ett hållbart beteendemönster, konstaterar han.

Trots att insamlade data visar på olikheter mellan olika regioner och kulturer så ser Kristian Villadsen en stark universell likhet i den mänskliga psykologin och den gemen­samma synen på livet i stan.

– Vi är flockdjur och gillar alla att intera­gera med andra människor, oavsett var i världen vi bor. Allas lika rätt att använda allmänna platser är viktigt, och de allmänna platserna fungerar ofta som en barometer för hur framgångsrika vi är på att integrera alla i samhället. Samtidigt är en plats designad för alla också en plats för ingen. Platser måste designas från många olika perspektiv för att bli attraktiva för många. Det är också oerhört intressant att se hur fler och fler uttrycker att staden som plats har gått från att spela en huvudsakligen “funktionell” roll till att bli en miljö att uppleva, njuta av och umgås i. Livet i staden ska vara roligt och härligt, säger Kristian Villadsen.

Människan i centrum

Ett framgångsrikt exempel på skapandet av hållbara beteendemönster är Köpenhamnsbornas urbana mobilitet, där 60 procent av invånarna väljer att ta sig till och från arbetet på cykelsadeln, enligt Kristian Villadsen. Undersökningar från Köpenhamns kommun visar att invånarnas benägenhet att välja cykel framför bil inte handlar om att det är ett hälsosammare, billigare eller miljömässigt klokare val. Istället visar undersökningarna att två tredjedelar av pendlarna föredrar cykeln för att den är enklare, snabbare och bekvämare än andra transportmedel. Köpenhamns cykelvänliga infrastruktur ger helt enkelt minsta möjliga motstånd att ta sig från plats A till plats B i stadskärnan.

– De frågor vi som stadsutvecklare behöver ställa oss själva är vad vi kan göra för att locka fler till att leva hälsosammare liv, och hur vi kan skapa socialt hållbara platser där invånarna möts och interagerar med varandra. Samt hur vi kan sätta upp urbana strukturer för att minimera urban ensamhet. Det är först då vi kan bygga utpräglat människovänliga städer, säger Kristian Villadsen.

I en annan nordisk huvudstad, pågår ett liknande fokus. Sedan 2016 är Torleif Falk Stockholms stadsarkitekt och ansvarig för stadens nya bebyggelse. Han är överens om att människan behöver komma i första hand byggandet av en stad.

– Vårt arbete, som grundar sig i fakta och ofta fokuserar på det funktionella, behöver lämna större plats för det mänskliga, det sinnliga och det konstnärliga, säger han.

Globaliseringen, som inneburit en större möjlighet att lära och ta intryck från andra städer, länder och regioner, har också en baksida, menar Torleif Falk. Platser som New York, London och Paris, som ofta tas upp som exempel på levande städer med ett spännande stadsliv, bygger på städernas ursprungliga karaktär och identitet, men också på ett stort invånarantal.

– Det finns risk för en slags utslätning om vi stirrar oss blinda på vad andra storstäder i världen gör. Det är viktigt att vi värnar vår stads egen identitet och fördjupar oss i den. Vår stad, vår kultur och våra förutsättningar måste få vara det som styr Stockholms utveckling.

Under 2020 och 2021 presenterade Stockholm stad två nya strategidokument – Stockholms byggnadsordning och Stockholms arkitekturpolicy – som ska guida staden i en av dess kraftigaste tillväxtperioder någonsin. Bland annat beskrivs att Stockholms karaktär ska kännas igen i framtiden, samtidigt som staden fortsätter att utvecklas.

Enligt Torleif Falk är Stockholms mest spännande attraktionskraft samklangen mellan det urbana och det naturnära.

– Stockholm är en stad som byggts i ett naturlandskap som ändå lyckats placera sig i framkant inom internationalisering, kulturut­bud och innovation. Den unika kombinationen är Stockholms styrka och behöver lyftas fram och tillgängliggöras ännu mer.

Inget stadsliv utan trygghet

I likhet med Stockholms stads strategidokument arbetar Gehl med en lista av kriterier som behöver uppfyllas för skapandet av en levande stad. Precis som i Maslows behovs­trappa delas kriterierna in i grupper, där invånarnas behov av skydd och trygghet följs av behovet av komfort. Det är först när dessa två uppnåtts som invånarnas behov av välbehag kan tillgodoses, menar Kristian Villadsen.

– Om en stad inte känns trygg eller bekväm så finns det heller ingen där för att njuta av den. Därför tror vi på städer med inte bara statistisk säkerhet, utan även upplevd trygghet. Städer med så kallade “ögon på gatan” som lever under dygnets alla timmar med hjälp av invånarnas informella övervakning av den urbana miljön genom deras närvaro. Och där byggnader, allmänna platser och övrig infrastruktur känns öppen och skapar förutsättningar för möten mellan människor, som i sin tur stärker trygghetskänslan.

Under senare år har Torleif Falk även sett ett skifte i Stockholms stads trygghetsarbete som grundar sig i det förändrade säkerhetslä­get i världen.

– Just nu påverkar oron i omvärlden mycket av vårt trygghetsarbete. Det talas mycket om behov av skyddsrum, terrorhinder dyker allt oftare upp i stadsbilden och vi har ökad övervakning, belysning och tillsynsperso­nal. Den upplevda otryggheten, kanske främst för kvinnor, och den ökade oron i omvärlden blir en allt större del av vårt trygghetsarbete.

Så hur skapas förutsättningar för trygghet i en stad, rent konkret? Ett av verktygen enligt Torleif Falk är kultur, som är en viktig bärare av stadsutvecklingen. Kultur är både enande och innovativ och kan ha stor betydelse.

– Konst förekommer alltför ofta endast i slutna forum, vi behöver få ut det i det offent­liga rummet också. Konstutövande som är tillgängligt för alla skulle resultera i mer levande städer, säger han.